Återigen har pedofilskandaler inom Katolska Kyrkan uppdagats. Det är inte första gången på Irland. Övergreppen i sig är väl kanske kända sedan tidigare. Men vad som är den stora nyheten är att ärkestiftet i Dublin ”mörkade” uppgifterna ändå in på 1990-talet! Uppgifterna kommer från Murphy-rapporten, som sammanställts av irländska staten. Nyheterna är vedervärdiga.
Jag citerar vad som står att läsa på Kyrkans Tidnings hemsida:
Den 720 sidor långa rapporten avslöjar 46 präster som misstänkts ha gjort sig skyldiga till minst 320 fall av sexuella övergrepp och våldtäkter mot barn.
[...]
Både kyrkliga företrädare och statsanställda pekas nu ut som ansvariga, eftersom de valde att tiga trots att de kände till att det förekom övergrepp. Kommittén slår exempelvis fast att tre av Dublins ärkbiskopar: John Charles McQuaid (1940-72), Dermot Ryan (1972-84) och Kevin Mc Namara (1985-87) hade kunskap om övergrepp men höll tyst för att undvika skandal och värna kyrkans goda rykte och rikedomar. I stället flyttades förövarna från församling till församling.
Min far är från Irland. När vi var där på besök i somras så skulle precis en liknande rapport, Ryan-rapporten, offentliggöras. Den handlade om övergrepp (inte endast sexuella) som skett på barnhem och skolor, drivna av kyrkliga organisationer. Denna rapport orsakade mycket sorg, ilska och hat på Irland i somras. Jag antar att denna nya rapport tjänar till att spä på de känslorna.
Jag diskuterade detta med mina irländska fastrar. Hur kunde detta ske? Min ena faster sa någonting, som jag tror är en central punkt i frågan:
”Här på Irland ifrågasätter man aldrig prästerna. De är Guds representanter, och ses nästan som Gud själva. De är ofelbara.”
Jag tror mycket ligger i detta. Mina fastrar är medlemar av katolska kyrkan, som de flesta på Irland, men jag verkar ha en mer uttalad kristen tro (jag läser Bibeln osv). Jag försökte förklara hur jag kände inför detta som dessa präster gjort sig skyldiga till:
”Det krossar verkligen mitt hjärta. För mig ska en präst faktiskt representera Gud. Och när dessa gudsrepresentanter begår dessa onda handlingar, så finn det inte ord för att beskriva vilken sorg jag känner.”
I Bibeln står det om hur en präst ska vara. I Första Timotheusbrevet står det:
”Den som önskar bli församlingsledare eftersträvar ett viktigt arbete. Därför måste församlingsledaren vara höjd över allt klander, gift bara en gång, nykter, behärskad, anständig, gästfri och en god lärare. Han får inte missbruka vin och inte vara hårdhänt utan skall vara försynt och fridsam och fri från penningbegär. Han skall kunna styra sitt hus och få sina barn att underordna sig, allt i värdiga former. För hur skall någon som inte kan styra sitt eget hus kunna ta hand om Guds församling? Han får inte vara nyomvänd, så att han faller under djävulens dom. Dessutom måste han ha ett gott rykte bland utomstående, så att han inte blir förhånad och går i djävulens fälla.”
Detta är hur en präst ska vara. Inte vad han automatiskt är!
Men på Irland verkar det ha blivit så att man automatiskt förutsätts vara på ovanstående sätt om man är präst. Eftersom det är ett kall från Gud så kan man ju inte bete sig på ett sätt som säger emot ovanstående beskrivning. Det var den attityd min faster förklarade fanns i den irländska Katolska kyrkan.
En maktsymbol?
Förstår ni vilken makt detta ger till präster med onda avsikter? Pedofiler söker sig till yrken där de får kontakt med barn. Vissa av dem blir nog också präster på Irland. Jag tror dock dessa utgör en minoritet.
Många människor vill nog skylla på celibatet. Att leva i celibat anses kanske inte vara naturligt. Alla människor har ju en sexualdrift och när den förträngs så går det åt skogen, helt enkelt. Men jag håller inte riktigt med om den uppfattningen.
Jag tror att Gud kallar människor till att leva i celibat. Det är en oerhörd gåva. Att istället för att dela livet med en annan människa, delade det fullt ut med Gud.
Med jag tror inte att prästyrket förutsätter celibat. Det är ju en grund i den katolska prästsynen, att alla präster ska leva i celibat. Detta anser jag naturligtvis saknar biblisk grund (Petrus, en av Jesu närmaste apostlar och ansedd som den förste påven, var ju gift). Jag tror att det finns präster som ska leva i celibat, men jag tror inte att alla präster ska göra det. Om Gud kallar en person att bli präst, och om sedan Katolska Kyrkan pressar på denne person ett liv i celibat, så kan det bli fel.
Detta är naturligtvis inte en förklaring. Men jag tror att detta, tillsammans med en kyrklig kultur där övergreppen mörklades och tystades ner har bidragit till att övergreppen blivit så många.
Och Satan naturligtvis. Människor i maktpositioner tror jag är extra utsatta för frestelsen att utnyttja denna makt. Kanske speciellt präster. Dessa 46 prästers övergrepp är oerhört ondskefulla handlingar som har sitt ursprung i helvetet. Ingen tvekan om den saken. Dessa präster har låtit ondskan styra i deras liv.
Återigen – det finns inte ord att beskriva den sorg jag känner inför dessa nyheter. Dels för att detta drabbar mitt älskade Irland. Dels för att det spär på hatet mot Katolska Kyrkan och kristendom, vilket blir ett hinder för evangeliet. Men naturligtvis främst för alla dessa barn som i åratal utsatts för dessa förbrytelser. Sexuellt utnyttjade… av de människor som ska vara kristna förebilder och tydliga representanter av Kristus. Det är en antikristlig skändlighet!
Länkar: Svenska Dagbladet, Dagen.se, SR.se, Kyrkans Tidning.
